Visar inlägg med etikett Juno. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Juno. Visa alla inlägg

måndag 11 april 2016

Dalmatiner och barn

Jag har ofta hört att Dalmatiner inte är lämpliga hundar för barn. Jag vet inte om det finns någon särskild barnhund eller inte, det beror nog på individen och på barnen. Jag har egna barn och i vårat hem har det alltid funnits Dalmatiner. När barnen var små talade tiken Juno om när barnen vaknade i vagnen, de var en del av hennes jobb.  För att få en bra barnhund behöver både barnet och hunden hunden ges vänja sig vid varandra. En hund kan betyda mycket för ett barn och vise versa. Jag har några tipsför umgänge med barn och hundar: 
1. Barnen ska lära sig att alltid fråga innan man klappar en främmande hund.
2. Hundarna ska ha en plats där de får vara i fred och där man INTE får klappa eller störa.
3. Vi kastar inte bollar mm med hunden inomhus. Detta för att hunden ska lära sig att koppla av innomhus.
4. Små barn får inte lämnas utan uppsikt med hundar. Det kan lätt bli så att man drar hunden i örat eller oavsiktligt gör hunden illa, hunden kan då försvara sig med att morra eller bita om oturen är framme, det är aldrig barnets fel och får inte hända. Små valpar är lätt att klappa eller bära för hårt och kan bli skrämda för livet.
5. Barn måste få verktyg för att visa hunden NEJ, jag vill inte leka eller gosa nu. Även om barnet är litet måste hunden förstå att även en liten familjemedlem står högre i rang än hunden.


Kärleken mellan barn och hundar är fantastisk. Doris sover oftast i Linneas säng.

Linnea lär lilla kuseinen att klappa fritt.

Titta och klappa fint men INTE bära

Samspel mellan Linnea och Nelly

Hundgos på golvet är Davids favorit.


Hundgos med valpar kan bli lite mycket ibland.....

Nelly litar fullständigt på att våra barn hanterar hennes skatter försiktigt.


Min första Dalmatiner Zabbe älskade barn

Bebispussar.

onsdag 1 september 2010

Älskade Juno

Sagan om Juno började 1 april 2001. Det var min 25 årsdag. I present av Anders fick jag en hundvalp. Allt var precis så överraskande som det kunde bli. Jag rövades bort med ögonbindel för att åka och titta på valpar. Av någon anledning som jag inte minns fanns det ingen passande valp i den kullen. Juno föddes fyra dagar senare. Det var svårt att välja valp. Ändå valde just vi den allra bästa. Zabbe som tidigare varit ensamhund var stormförtjust, de härjade vilt i trädgården. Inne blev det en del bus! Jag åkte land och och rike runt med Juno på utställningar. Juno vann det mesta, vilket var en härlig känsla. På Stora Stockholm som för många är en höjdpunkt på utställningsåret vann Juno titeln som bästa tik. Vi blev inbjudna till CRUFTS i England.
När vi fick barn i familjen var vi väl alla fundersamma på hur Juno skulle ta det, avundsjuk? knappast. Redan från början adopterade Juno barnen som sina. När de vaknade i vagnen så gnällde Juno för att tala om att de hade vaknat. Juno var en väldigt modig hund som var lätt att ta med sig. En gång följde hon med till Danmark på hästtävling.
Junos dagar slutade en augustidag. Hemma bland familjen fick du somna in, nio år ung.



lördag 11 juli 2009

David gör en pudel

Våra barn har vuxit upp med Juno. Juno väger 30 kg och gillar att slicka folk i ansiktet, hon tror att tvillingarna är hennes valpar. Juno gnäller och talar om när barnen har vaknat och äter plikttroget upp all mat som hamnar på golvet under barnens stolar.
Barnen å sin sida är mycket förtjusta i Juno, de gillar att ligga i hennes korg, gillar att klappas henne och gillar att liksom Juno bära saker i munnen.
Jag växte upp med pudlar, jag revolterade genom att skaffa en annan ras - Dalmatiner. Med dalmatinerköp ingår att man drabbas av "prickighund sjuka". Jag samlar på prickiga kläder, kuddar, muggar, dukar och allt annat ni kan tänka er såsom barnkläder. Självklart har jag några olika uppsättningar med jättesöta barnkläder med Dalmatinermotiv. Men vad gör min egen son när jag vänder ryggen till- han sliter av sig Dalmatinerkläderna och tar en tur med Mormors pudelvalp Opal. Ja du David. Det var en gång en liten flicka som hette Karin, hon var nyfödd och hennes Mamma hade skaffat en liten pudelvalp som hette Julia. Karin och Julia levde lyckliga i 15 år tillsammans. Ingen visste då att 33 år senare skulle lilla David gå med Julias barnbarnsbarnbarn i ett litet koppel.