Sagan om Juno började 1 april 2001. Det var min 25 årsdag. I present av Anders fick jag en hundvalp. Allt var precis så överraskande som det kunde bli. Jag rövades bort med ögonbindel för att åka och titta på valpar. Av någon anledning som jag inte minns fanns det ingen passande valp i den kullen. Juno föddes fyra dagar senare. Det var svårt att välja valp. Ändå valde just vi den allra bästa. Zabbe som tidigare varit ensamhund var stormförtjust, de härjade vilt i trädgården. Inne blev det en del bus! Jag åkte land och och rike runt med Juno på utställningar. Juno vann det mesta, vilket var en härlig känsla. På Stora Stockholm som för många är en höjdpunkt på utställningsåret vann Juno titeln som bästa tik. Vi blev inbjudna till CRUFTS i England.
När vi fick barn i familjen var vi väl alla fundersamma på hur Juno skulle ta det, avundsjuk? knappast. Redan från början adopterade Juno barnen som sina. När de vaknade i vagnen så gnällde Juno för att tala om att de hade vaknat. Juno var en väldigt modig hund som var lätt att ta med sig. En gång följde hon med till Danmark på hästtävling.
Junos dagar slutade en augustidag. Hemma bland familjen fick du somna in, nio år ung.
Sniff... Vackra, vansinniga Juno! Jag kommer trots allt att sakna att bli kliven på fötterna och buffad i skrevet när jag kommer på besök hos er.
SvaraRadera